The MANIAC (Benjamín Labatut)
But what Hilbert, von Neumann, and many others like them were after was perhaps even more primordial, because then as now, an ever-growing proportion of knowledge and technology rested on the exactitude and sanctity of the queen of the natural sciences. What else can we put our trust in? There are as many gods as there are people who believe in them, and the so-called human sciences are no better than philosophy, just mindless games played with meaningless words. Mathematics is different.
En mycket speciell bok som på ett sätt är en biografi på giganten John von Neumann, men där författaren tar stora friheter med vad som verkligen hänt och själv skapar berättelsen kring betydelsen av de framsteg som skedde inom vetenskapen i 1900-talets första del.
Skolplattformen (Olle Lidbom)
»it-konsulterna har tagit alla pengarna och de har levererat dåliga resultat. De har i Landgrens ögon förstört digitaliseringen av Sverige«, sammanfattade en vän. Med »de« menade han alla de stora, traditionella, börsnoterade it-konsulterna såsom Oracle som hade byggt Polisens kritiserade it-projekt Pust, CGI som dragit Arbetsförmedlingen inför domstol men själva dömts skyldiga och så Tietoevry, som försökt bygga systemet Esset. De misslyckade projekten hade en gemensam nämnare: de var idel stora teknikkonsultbolag vars affärsmodell var att fakturera så mycket som möjligt, och förhoppningsvis lösa it-problem längs vägen.
Berättelsen kring den gigantiska satsningen på Stockholms kommuns egna CRUD app för skolans verksamhet. Som alltid är det integrationerna som är den största utmaningen för den bunt a priori färdigutvecklade mjukvaror som upphandlats.
Almost nothing is pluggable to the degree that it “just works”…. The only way something is truly pluggable is if a second implementation is designed at the exact same time as the primary implementation. Then at least you have a proof it can work…one time
Jag förvånas av att det tydligen från start fanns en sådan tydlig vision att det verkligen skulle vara en plattform där behoven skulle kunna pluggas in som ”pusselbitar”. Men utan någon som helst förståelse för behovet av disciplin kring vilka gemensamma domänobjekt som måste finnas för att mjukvaror skall kunna prata med varandra.
What We Owe the Future (William MacAskill)
Others may mock you for being concerned about people who live on the other side of the planet, or about pigs and chickens, or about people who will be born in thousands of years’ time. But many at the time mocked the abolitionists. We are very far from creating the perfect society, and until then, in order to drive forward moral progress, we need morally motivated heretics who are able to endure ridicule from those who wish to preserve the status quo.
I mina unga dar förstod jag inte att min livsåskådning bara är en av många och kanske inte ens speciellt vanlig. Nu vet jag att den skulle kunna beskrivas som ungefär Longtermism. Alltså att ta ett extremt långt perspektiv på vad sina handlingar idag har för effekt långt in i framtiden.
Misstänker att det har att göra med mitt intresse för datavetenskap där alla i kodskrivandet hela tiden behöver ställa sig frågan ”vad optimerar vi för?” Snabbast program? Skalbarhet? Säkraste? Alla mjukvaror behöver hela tiden göra dessa avvägningar. På samma sätt kan mänskligheten fråga sig när till exempel annalkande klimatförändringar skall på något sätt tas om hand: vad optimerar vi för?